lost in paris: alla hjärtans dag som förevänding för en trevlig middag

jag är inte mycket för alla hjärtans dag. jag till och med bojkottar det, brukar jag uttrycka det. (det beror faktiskt inte på singelbitterhet, även om jag lätt hade gjort det då också, och inte ens pojkvän-massa-hundra-mil bort-bitterhet. jag bojkottade det faktiskt förra året också och då hade michi och jag varit tillsammans i tre dagar och han var fyra mil bort så då fanns det inget att klaga på...) utan det är väl egentligen för, klichéen, att det är ingen "riktig" tradition, den är skapad av marknaden som vill sälja mer, blaha blaha politisk korrekthet.

hmm, var tappade jag poängen någonstans? jo den var väl egentligen min egen dubbelmoral... att jag, fastän jag bojkottar denna chokladindustrins högtid, använder den som ursäkt! den var en alldeles perfekt ursäkt för att masa mig upp ur sängen (jag var sjuk, faktiskt!), släpa mig till mörkaste montparnasse, våldgästa miriam och pelle, låta dem handla mat och choklad till mig, hacka mig purjolök, skvätta ner sina kläder med blivande chokladmousse för mig, få rödvinsläppar med mig, planera min tjugoårsfest åt mig och frossa pesto tillsammans med mig. okej, allt var väl inte för mig, exklusivt, men fint var det. poängen var i alla fall att det nog inte skulle hänt om det hade varit en vanlig onsdag... så tack kapitalismen för en supertrevlig kväll!

känner att den röda tråden inte var helt uppenbar i denna texten. skulle nog inte ens blivit g på kreativt skrivande... förlåt yerk, jag förfaller! äh, här kommer lite bilder i alla fall...