enfin le printemps

idag har varit en såndär vårdag som man drömmer om hela vintern. inte för att vintern har varit så hemskt mycket att skryta om här nere, inte en snöflinga i sikte och ytterst få dagar under 0-strecket, men det har ju trots allt varit några månader av grådaskighet, snålblåst och stickigt duggregn. jag hade på mig vantar så sent som igår. fast jag är nog i och för sig ett extremfall, det är nog inte så många som har vantar och mössa på sig en tiogradig marsdag. men jag fryser nästan alltid. kylling!

jag tog en långpromenad idag. var ju bara tvungen. inte en människa kan ju sitta inne med gott samvete en dag som denna! solen sken verkligen nonstop, nästan så starkt så man fick ont i ögonen. jag ångrade bittert att jag glömde mina nyinförskaffade h&m-brills hemma. (med vita bågar! mums!) jag promenerade i alla fall ner till st michel och handlade glass i italienska sötsaksbutiken amorino, för att sedan slå mig ner på pont des arts. åh, pont des arts, that's the place to be!

satte mig direkt på träbron och lutade mig mot staketet. en man stod snett emot mig och lirade loss på sin saxofon. människor gick förbi i sina avdammade vårskor och bara log mot varandra. jag satt kvar en timme och läste, tills saxofonmannen skulle bege sig och jag fick skynda mig för att hinna ge honom pengar. förflyttade mig hela hundra meter och satte mig vid seine med edith piaf i öronen. enfin le printemps, såklart, äntligen våren. promenerade slutligen hemmåt och kom på mig själv att gå och le mot alla jag mötte. tänk vad lite sol kan göra...

mm, jag erkänner, har varit pinsamt dålig på att blogga på sistone (eller har jag kanske bara varit pinsamt bra förut?) så jag borde väl uppdatera lite. jag har till och med varit så dålig att det som står ovanför denna mening skrev jag igår... jag hann inte klart. men, hmm, vad har hänt då? får nästan kolla i kalendern för att få koll...

lite snabbsammanfattning här då: anja min anja var här och vi shoppade loss (dyra, fantastiska vårskor med mera), åt massa crêpes, var på fest hos siri (grannen klagade innan gästerna ens hade hunnit komma, trots att siri varit svensk och söt och satt upp en lapp i trappen - sur fransk tant som skulle behövt lite party), var kulturella på musée d'orsay och svängde rumpan på fleche d'or med miriam (vilket senare resulterade i lite lägerstämning hemma i min vrå, tre sovande och ett täcke samt picknickfrukost på madrassen).

anja min. randig på zebran, passande nog...

sen så har jag hunnit med att ha en lite galen inget-blev-som-vi-tänkte-oss-men-hemskt-trevligt-ändå-kväll med miriam och pelle. det började med middag på zebran (un zebre à montmartre, vår nya favorit - billigt, gott, trevligt och med oförskämt snygga servitörer) och slutade, ja jag vet inte hur. ungefär med att vi inte orkade ut och röja, inte ens gå på bio, utan bara köpte en flaska av billigaste sort och stack hem till miriam och pelle. vi tog sjuka foton, kollade på sjukare videosnuttar (dvs begrundade kulturskillnaderna sthlm -malmö, nile city vs. tiffany) och bara låg på hög (bästa sysselsättningen -eller bästa brist-på-sysselsättningen). slutligen blev klockan sex och det var dags att sova bort halva nästa dag. (en dag vars afton tillbringades på bastiljen med benjamin och cathy -jättetrevligt, även om miriam och jag var lite...trötta)

just about as normal as it gets. det är miriams tunga, förresten.

sötgurkor!

lördagskvällens bastiljrunda (benjamin, jag, miriam och cathy)

igår var vi ute igen, miriam och jag. partyanimals. då var det poppens tur, pop in alltså. vi var verkligen de hetaste heta. läpparna var röda. musiken svängde fett (1 the smiths-låt/timme!) och ölen var tack vare halvslibben som hängde efter oss i princip gratis. miriam råkade tyvärr ragga upp en mullvad -austin powers överklassengelska tvillingbror, vilket leder osöökt leder oss in på dagens aktivitet - england-frankrike i rugby! detta skulle naturligtvis avnjutas med en öl i näven (lätt bakfylla + mer alkohol = massiv huvudvärk ett dygn efter) usch. aldrig mer alkohol. tills på fredag i alla fall.

jag som rockdrottning

mr burberry rambo and his hoe...

alla hjärtans dag som förevänding för en trevlig middag

jag är inte mycket för alla hjärtans dag. jag till och med bojkottar det, brukar jag uttrycka det. (det beror faktiskt inte på singelbitterhet, även om jag lätt hade gjort det då också, och inte ens pojkvän-massa-hundra-mil bort-bitterhet. jag bojkottade det faktiskt förra året också och då hade michi och jag varit tillsammans i tre dagar och han var fyra mil bort så då fanns det inget att klaga på...) utan det är väl egentligen för, klichéen, att det är ingen "riktig" tradition, den är skapad av marknaden som vill sälja mer, blaha blaha politisk korrekthet.

hmm, var tappade jag poängen någonstans? jo den var väl egentligen min egen dubbelmoral... att jag, fastän jag bojkottar denna chokladindustrins högtid, använder den som ursäkt! den var en alldeles perfekt ursäkt för att masa mig upp ur sängen (jag var sjuk, faktiskt!), släpa mig till mörkaste montparnasse, våldgästa miriam och pelle, låta dem handla mat och choklad till mig, hacka mig purjolök, skvätta ner sina kläder med blivande chokladmousse för mig, få rödvinsläppar med mig, planera min tjugoårsfest åt mig och frossa pesto tillsammans med mig. okej, allt var väl inte för mig, exklusivt, men fint var det. poängen var i alla fall att det nog inte skulle hänt om det hade varit en vanlig onsdag... så tack kapitalismen för en supertrevlig kväll!

känner att den röda tråden inte var helt uppenbar i denna texten. skulle nog inte ens blivit g på kreativt skrivande... förlåt yerk, jag förfaller! äh, här kommer lite bilder i alla fall...

miriam har chokladat sig

maten var delikat!