lost in paris

onsdag, februari 07, 2007

en helg i fikans förlovade land

...närmare bestämt sverige. var hemma på snabbvisit nu i helgen (ja, jag vet jag har inte träffat alla -det hanns bara inte. förlåt...) och påmindes äntligen om vad det egentligen innebär att fika. det blev liksom det genomgående temat, liksom så ofta i mitt liv. jag skulle ju hunnit med utgång (blekingska, smålands, you can't hide your love forever, l'amour pour toi) men på något sätt hamnade man alltid med en kopp te i näven istället.

men det huvudsakliga målet för resan var att träffa michi och försöka ha lite kvalitetstid. (det är inget jag precis rekommenderar, att med 47 timmars närvaro försöka kompensera de kommande 60 dagarnas frånvaro. det var underbart och allt det där, javisst, men just nu känns allt bara värre. som om jag fick för lite michi, bara tillräckligt för att komma ihåg hur härlig han är -inte nog för att förebygga saknad. jag vet inte hur många gånger jag har upprepat högt för mig själv de två senaste dagarna: det här suger.) ett litet en vecka i förskott-ettårsfirande skulle det också bli och det på ett sätt som michi inte hade någon aning om. det involverade mig i hans hus en timme före han skulle komma hem, 70 värmeljus utplacerade i hans rum, samt sushi och japansk öl på sängen. tror det gick hem, även om jag sumpade michis present till mig som han skulle ha hunnit slå in -hyperfinurligt- innan jag skulle komma dit. ajdå.

fika då. om man inte räknar ludvigs och mitt öldrickande och rabblande av amerikanska stater och deras huvudstäder (pub 25 med ludvig - like the good old days!), samt gourmetlunch med spygrön sås hos sara, så var det väl ganska mycket fika för resten av slanten. pangfikan av alla fikor var förstås massfikan hemma hos mig med scones, te och sju (eller många i alla fall) sorters muffins (och en chokladgummikaka, förlåt filip) som jag och anja hade planerat i evigheter. mysigt blev det verkligen också, även om folk verkade ha extra svårt att bli bra på kort för dagen. (undrar om det var för få mig att lägga ner kameran och leva för ögonblicket?) sconesen blev riktigt lyckade och det var så roligt att träffa alla (hhum: michi, anja, julia, filip, rebecka, tilde, sakis, frances, josefin, carl och nu har jag ju helt säkert glömt någon -ta det inte personligt!)

såhär glada blev vissa när de insåg att filip hade med sig egen saft

det fanns mycket godsaker

söta flickor
(detta var typ det bästa fotot jag kunde åstadkomma... eller enda halvbra. men josefin lyckades bättre. vet inte om jag får lägga upp din bilddagboksadress sådär, men lägg den på kommentarer om du har lust, vet jag!)

andra fikor som kvalar in på topplistan var den på tekulturen i lund med tilde och michi (ett riktigt gammaldags café - inte en espressomaskin så långt ögat kunde se, snittar med ägg, ljuvliga fruktscones och småkakor till teet och en medelålder bland kunderna på sisådär 75. och då är ändå vi inräknade.) och den med emanuel på vinyl (tänk att en fika kan kosta 25 kronor! jag har saknat det..)

emanuel däremot blev hur bra som helst när jag tryckte upp kameran i huvudet på honom..trots viss skepcis

Etiketter: , , , , ,

4 Comments:

Anonymous Anonym said...

Åhhhhhh, va mysigt! Massfikan hemma hos dig var super toppen och mysig! Massa underbart folk och goda tillbehör! Sconesen gick inte av för hackor! Det lönar sig att planera långt i förväg! Nästa gång blir det tefika i Småland och sen sommarjobbarnas grilllfest i Torekov! Jag måste prova testället i Lund, verkar helt förtjusande!

8:52 em  
Anonymous Anonym said...

Jag säger som anja, massfikan hos dig var supertrevlig och toppen! :)



hoppas allt är bra!

10:39 em  
Anonymous Anonym said...

Min reaktion när Ylva skvallrade om att du kommit hem; "Va!? Utan att höra av sig? Fast ja, hon kommer väl hem för att träffa Michi, så det är väl okej..." Se så snäll och förstående jag är, raring... Fast jag är faktiskt också jäkligt duktig på att fika, damn it!

8:18 em  
Anonymous Anonym said...

vad glad jag blir, fridavännen. när jag först insåg att jag inte skulle hinna blev jag helt rädd att du skulle bli ledsen, så jag vågade inte säga att jag skulle hem och att jag inte hade tid...men jag vet att du är super på att fika och jag ser framemot många framtida fikor!

8:29 em  

Skicka en kommentar

<< Home