lost in paris

torsdag, december 07, 2006

ren och skär, litterär, torsdag

torsdag idag. det betydde inga eftermiddagsföreläsningar och alltså jättemycket tid till livets små njutningar. d v s tvätta. fast i och för sig köpte jag lite utrustning till mina julkort, lunchade (vuxenvarning på det ordet!) med trevliga danskor (det finns faktiskt fördelar med att umgås med skandinaver också, man blir bättre på danska! jag förstår nästan allt och slänger själv in ett och annat "forår", "husk", "traelve" eller "pass på" -noll koll på stavningen dock... det är himla tur att jag blir bättre och bättre med tanke på att det står på mitt -franska- cv att jag kan danska) samt kurade i sängen för att undvika kylan i lägenheten också. vilken fruktansvärt lång och, har jag precis fått lära mig, proustiansk mening. evinnerligt lång, med tusen komman och en miljon parenteser alltså. vi hade nog funkat riktigt bra ihop, proust och jag. ska bara försöka ta mig igenom en av hans böcker först, hemskt krångligt språk verkar det som. fast att läsa den på svenska vore ju fusk!
tvätta ja. jag tycker om det. jag tycker om att sitta där, uppkrupen i fönsterkarmen på tvättomaten och bara lyssna till tvättmaskinernas malande. allra bäst är det om man är ensam. då kan man sjunga lite sådär halvhögt för sig själv utan att någon tittar konstigt på en och undrar vad det är för skumt språk de hör. jag tycker också om att det är en timme som man inte kan, eller jag har i alla fall bestämt mig för att det är så, använda till något annat än läsning. gratis är den också. på tvättomaten finns det tidningar. så man, eller kanske jag, kan stilla mitt ömmande nutidsorienteringssamvete och läsa ett nyhetsmagasin, sisådär månadsgammalt.
idag var det ett rent nöje att tvätta. (tio poäng för den som hittar ordvitsen.) i tvättomatens tidningskorg låg nämligen dagstidningen le figaros fördjupningsmagasin, som denna gång, alltså den tionde oktober, handlade om författare och deras stil. det stod inte tjugo rader om deras verk i magasinet, men det gjorde inget, det var liksom meningen. man kunde läsa om hur författare sett ut i olika tider, vad vissa författare brukar ha på sig, deras särskilda signum, deras skrivarvanor...sist men inte minst ett knippe trevliga och quasi-bohemiska (versace, louis vuitton, prada) modefoton. bäst av allt, språket var ganska enkelt och rakt, så jag fattade det mesta. perfekt för att underhålla mig i en dryg timme och få mig att överväga att ta med magasinet hem. men nej, den lille vite vann. det ligger kvar i fönstret på tvättomaten.
mitt ultimata chai håller på att ta slut. det smärtar. någon av mina grannar lagar vitlök. det luktar så mycket så att om jag andas ett andetag genom munnen känns det som om jag har satt i mig en laddning vitlöksbröd. jag kommer drömma om falafel i natt.


Etiketter: , , , ,

4 Comments:

Anonymous Anonym said...

haha, "rent" nöje :)
kram

10:09 fm  
Anonymous Anonym said...

Det enda som jag kan om Proust är den ingående beskrivningen om den lilla kakan (galette?) i början av "På spaning...". Sådana smågrejor kommer man långt med om man vill framstå som litterärt bildad.

Daddy

11:37 fm  
Anonymous Anonym said...

madeleine...

3:39 em  
Anonymous Anonym said...

Den där vitlöksdoften. Känndes nästan som om jag kunde känna den igenom telefonen när du beskrev den för mig!

10:14 em  

Skicka en kommentar

<< Home