liten nedgang

usch jag längtar faktiskt hem. eller inte hem, som i huset i bunkeflostrand eller bussen till malmö. men jag längtar efter alla därhemma och jag känner mig rastlös. bra timning att min telefon gick sönder nu... igar klättrade jag nästan pa väggarna. jag hade läxor som skulle bli gjorda och cvn att putsa pa men jag orkade bara inte, fast jag var jätterastlös.

men jag tror helt enkelt att detta är ett klart fall av första hemlängtansanfallet. semestern är slut, det är faktiskt vardag. även om vardagen gar lite lättare, är lite slappare och händelserikare än hemma. det är vardag men jag känner mig inte än riktigt hemma. hemma är det bara att lyfta pa telefonluren och sa ses man en stund senare. här kan jag för tillfället inte ens lyfta pa telefonluren.

fast, det lär ga över. jag tror att det blev lite extra just nu bara för att jag vanligtvis inte tillater mig själv att längta hem, bort eller nagon annanstans. jag är mitt i de bästa aren i mitt liv. jag kan inte slänga bort dem pa att deppa och längta. jag är ju i paris. jag har ju betalat dyrt för det här, ekonomiskt och emotionellt. njut för helvete!

slut pa det smatragiska ämnet. jag storshoppade härom dagen. det vill säga köpte vantar och mössa (kanske lite för att anja snodde med sig en av mina vantar som souvenir hem till torekov...), strumpor och en superbillig (i ordets bada bemärkelser) liten klänning pa hm. jag hade verkligen inte rad, men behövde verkligen (klänningen ocksa, faktiskt). just nu räknar jag med att fa jobb. jag fryser i alla fall inte, även om jag kanske kommer svälta.

titta mamma, jag fryser inte!