wednesday is the new saturday

var ute igar ocksa. det var sjukt kul igen. men usch, jag blev helt opigg pa att skriva dethär, eftersom jag redan har skrivit en en halv novell om det och sedan fick datorn virus sa allt försvann. minns inte alls vad jag skrev. jävla fan.

men ute var jag och kul var det. fattar inte hur det lyckas bli sa kul tva ganger i rad. har jag gjort nagot särskilt för att förtjäna det? det brukar alltid vara nagot som gör att det skiter sig. eller det kanske bara är min vanliga otur (se ovan)

virus igen. jag hatar det. hade skrivit ner allt sa himla bra. men nu bytte jag dator sa nu skiter jag i det och skriver om trevliga saker istället. det var siri, jag och davyd som var ute. bästaste festteamet. det var längesedan jag dansade sa länge nonstop. pa scenen ocksa. det var det bästa av allt.

vad kaxig jag kände mig. fan var snygga vi var tillsammans. tva blonda svenskor och en sjukt snygg ("du er skitsnygg!") liten fransman. faktiskt. i och för sig känner man sig alltid snyggare här (kanske beror mer pa omgivingen än en själv dock...). nej, jag ska sluta med självgodheterna. men innan dess ska jag säga att vi var ett grymt dansteam. sa, da var det sagt.

danskar var det ocksa, det kryllade av dem. de hade säkert varit trevliga om jag hade förstatt vad de sa... och en svensk kille var där med.
jag till siri: "har du sett han där uppe pa balkongen? han är jättesöt."
siri: "det är den svenska killen jag känner."
snacka om att urskilja bland massorna. och om att föredra svenskar. vad ointernationell jag är.

det var pa le queen vi tillbringade natten. bästa klubben hitintills och kanske ever. det var ladies night och det innebar gratis inträde, gratis svag men god drink och gratis reklamsmink. för oss damer alltsa. det var i och för sig inte sa saftigt för herrarna heller, i jämförelse med andra klubbar här. bra musik ocksa, blandat, ganska mycket 80. enda lilla minuset var de manliga stripporna som dök upp ett par ganger. äckligare killar far man ju leta efter.

nej, det här ska minnsann hända igen. det är jag, siri och davyd rörande överens om.

idag var jag pa musée rodin med margrethe och andrzej. hemskt kulturellt och väldigt trevligt. man behöver sin lilla dos kultur ibland. fast vi hann inte se hela muséet innan de stängde, vi var för langsamma...

pa tal om kultur var det kör igar. just nu later det fruktansvärt men körledaren har höga ambitioner, redan tva konserter inplanerade. om bara alla sopraner kan sluta tro att de är operasolister! är det sa svart att lyssna pa varandra..?

nej nu rinner min tid ut. pa tal om tid som rinner ut sa är michi här om fyra dagar. halleluja!