jag säger som min älskade marit:

please God, now that I found him can I keep him? nu när äntligen allt känns bra, när varje dag känns lätt och kul, varför? jag vill inte hem! det är klart att det finns mycket att komma hem till, men jag trivs ju så bra här! det finns ju i alla fall inget alternativ, folk kommer försvinna och till hösten kommer det inte vara många kvar. det blir aldrig såhär igen. denna konstellation kommer aldrig mer att uppstå. så är det bara. så det är skönt, på ett sätt. valet finns där inte, det är åka hem som gäller. men jag vill ju inte lämna det här! usch jag får ont i magen varje gång jag tänker på det så varför skriver jag då om det? dumt. aaj.

vi var på körresa i chamonix i helgen och tog fantastiska bilder

en av martins fina bilder från vår picnic-nästan-konsert-kväll

det kan nästan inte vara nyttigt så mycket te som jag dricker. hittills idag har det nog blivit fem koppar. och då är det inte ens kväll än... hmm, läskigt. men gott ju! och nästan ett beroende.

vad har hänt sen sist då? förrutom ett oräkneligt antal koppar te..? tja, jag har fått jobb! två stycken till och med! först, jobb här i paris -halvtid, på cojean, en nyttig snabbmatskedja. man skulle kunna dra paralleller till mcdonalds men det skulle nog ingen som jobbar där ställa upp på. snart inte jag heller. ingen frityr, måttligt med fett, inte minsta behov att duscha när man kommer hem därifrån, kunderna får en del av maten serverad, ingen glass, nästan pedantiskt rent...fast det kanske det är på mcdonalds också -förlåt ludvig och hajk, ni har all rätt att bitcha tillbaka! visst, lite dyrare också. jättekul är det i alla fall! jag visste inte vad trötthet innebar innan jag började där dock, hur kul jag än har. har inte varit så trött sedan jag rensade ogräs en olycksalig sommarvecka för...4? år sedan. trevligt folk är där i alla fall. ta en kik på www.cojean.fr så får ni en vink. (glömde ju helt det andra jobbet: sommarjobb i glasskiosken på hallands väderö! kan man få ett bättre sommarjobb? liksom, både sommar och jobb, i ett... tackar mjukast min rara anja!)

konsert har jag också haft, som avslutning för kören på sorbonne. jag sörjer inte direkt, lite för att det är dags igen i mars, för vårterminsomgången, men också för att jag var lite trött på det. halvtrista låtar och lite låg nivå. (där låter jag riktigt snobbig, men emellanåt sög vi verkligen) men publiken verkade gilla konserten, vi blev inapplåderade till och med. efteråt blev det en liten sväng ut med siri, camilla, anna, benjamin och ett gäng grabbar som jag har halvkoll på. riktigt kul, även om det var kort...drinkarna var inte vad som förväntades av ett ställe som kallades la rhumérie men de funkade. roligast var det nog nästan i métron på väg hem, där benjamin (något fnissig vid det här laget) insisterade på att vi skulle springa ikapp. skuttiga och utflippade. bästaste tillståndet.

man kan ju fråga sig vem som är mest utflippad..?

min tunga arbetsvecka avrundades mysigt igår, med kombinerad little britain/almodovar/somna i soffan/all you can possibly eat-kväll hos miriam. kunde inte ens motstå den äckliga chokladen...jag var nog trött! en slutsats kan vi i alla fall dra: vitt te, smörkakor och sublim choklad är en fantastisk kombo! yeah but nuh but yeah but nuh...

il est né le divin enfant

jouez hautebois, resonnez musettes... jag har julsånger överallt, i varje litet skrymsle i min skrynkliga hjärnklump. idag lussade vi för andra gången, på cité universitaire -universitetsstaden. det är en hel by med olika residens för utländska studenter, med restaurang, massa sportaktiviteter och allt sånt. det var verkligen jättekul, enorm akustik i deras foajé. och det spelar faktiskt ingen roll att vissa luciasånger känns aningen tjatiga (natten går staffans tunga i denna sal), det är alltid så himla kul att sjunga!

det blev ganska mycket julsånger i helgen också. i lördags började det med att jag hade en konsert med min kör från la sorbonne (universitetet). det var höstterminselevernas avslutningsceremoni. de var alla snyggt ekiperade i fyrkantiga hattar. konserten gick nog ganska bra, en låt blev riktigt hemsk, men det var bara för att en av professorernas mobiltelefon ringde precis då vi skulle börja. illa. men det andra gick hur bra som helst, speciellt en, ännu en, jullåt: noël nouvelet.

på eftermiddagen var det dags för en sista luciaövning och en första konsert i svenska kyrkan. lite nervöst var det, det är väl inte optimalt att känna att man får kläm på vissa av låtarna under den första konserten. men så var det, och bra blev det. även om jag inte sjöng alla orden i o come, all ye faithful, eftersom vi fått reda på att den skulle vara utantill strax innan, så sjöng jag i alla fall alla tonerna.

på söndagen gick jag upp i ottan (0900) för att ta tag i mina bristande grammatikstudier. det gick sådär, jag råkade hamna i telefon med min kära frida och stax var det dags att göra sig iordning och åka till cité universitaire (jepp, samma ställe som idag) och äta lunch med siri, alexandra, federico m fl. trevligt och nästan lite nostalgiskt. det var nog månader sedan sist. lyckades sedan faktiskt plugga en timme innan jag skulle träffa benjamin för att gå på glöggkalas hos camilla och karin. riktigt trevligt och riktigt svenskt. pepparkakshus byggdes (och försökte förevigas, men batteriet var orubbligt strejkande), nejlikor sattes i apelsiner, lars winnerbäck spelades och glögg dracks. som en perfekt avrundning på kvällen gick benjamin och jag på bio och såg black book, en sjukt skakande holländsk film om, surprise surprise, andra världskriget. men riktigt bra var den. och läskig, nästan äcklig, på ett psykologiskt sätt.

i sverige gillade jag aldrig söndagar, men här är det verkligen precis tvärtom. i sverige var det stress och ångesterande över måndagen, pluggande som skulle göras och bara allmän olust. här är det annorlunda, det är ett slags lugn över söndagarna. kanske för att måndagarna inte är så hemska, för mig i alla fall? det är fikadagen, biodagen, fundera över helgens bravader och reflektera över veckan som kommer-dagen. lugnt och skönt. me like.