il est né le divin enfant

jouez hautebois, resonnez musettes... jag har julsånger överallt, i varje litet skrymsle i min skrynkliga hjärnklump. idag lussade vi för andra gången, på cité universitaire -universitetsstaden. det är en hel by med olika residens för utländska studenter, med restaurang, massa sportaktiviteter och allt sånt. det var verkligen jättekul, enorm akustik i deras foajé. och det spelar faktiskt ingen roll att vissa luciasånger känns aningen tjatiga (natten går staffans tunga i denna sal), det är alltid så himla kul att sjunga!

det blev ganska mycket julsånger i helgen också. i lördags började det med att jag hade en konsert med min kör från la sorbonne (universitetet). det var höstterminselevernas avslutningsceremoni. de var alla snyggt ekiperade i fyrkantiga hattar. konserten gick nog ganska bra, en låt blev riktigt hemsk, men det var bara för att en av professorernas mobiltelefon ringde precis då vi skulle börja. illa. men det andra gick hur bra som helst, speciellt en, ännu en, jullåt: noël nouvelet.

på eftermiddagen var det dags för en sista luciaövning och en första konsert i svenska kyrkan. lite nervöst var det, det är väl inte optimalt att känna att man får kläm på vissa av låtarna under den första konserten. men så var det, och bra blev det. även om jag inte sjöng alla orden i o come, all ye faithful, eftersom vi fått reda på att den skulle vara utantill strax innan, så sjöng jag i alla fall alla tonerna.

på söndagen gick jag upp i ottan (0900) för att ta tag i mina bristande grammatikstudier. det gick sådär, jag råkade hamna i telefon med min kära frida och stax var det dags att göra sig iordning och åka till cité universitaire (jepp, samma ställe som idag) och äta lunch med siri, alexandra, federico m fl. trevligt och nästan lite nostalgiskt. det var nog månader sedan sist. lyckades sedan faktiskt plugga en timme innan jag skulle träffa benjamin för att gå på glöggkalas hos camilla och karin. riktigt trevligt och riktigt svenskt. pepparkakshus byggdes (och försökte förevigas, men batteriet var orubbligt strejkande), nejlikor sattes i apelsiner, lars winnerbäck spelades och glögg dracks. som en perfekt avrundning på kvällen gick benjamin och jag på bio och såg black book, en sjukt skakande holländsk film om, surprise surprise, andra världskriget. men riktigt bra var den. och läskig, nästan äcklig, på ett psykologiskt sätt.

i sverige gillade jag aldrig söndagar, men här är det verkligen precis tvärtom. i sverige var det stress och ångesterande över måndagen, pluggande som skulle göras och bara allmän olust. här är det annorlunda, det är ett slags lugn över söndagarna. kanske för att måndagarna inte är så hemska, för mig i alla fall? det är fikadagen, biodagen, fundera över helgens bravader och reflektera över veckan som kommer-dagen. lugnt och skönt. me like.