jag säger som min älskade marit:

please God, now that I found him can I keep him? nu när äntligen allt känns bra, när varje dag känns lätt och kul, varför? jag vill inte hem! det är klart att det finns mycket att komma hem till, men jag trivs ju så bra här! det finns ju i alla fall inget alternativ, folk kommer försvinna och till hösten kommer det inte vara många kvar. det blir aldrig såhär igen. denna konstellation kommer aldrig mer att uppstå. så är det bara. så det är skönt, på ett sätt. valet finns där inte, det är åka hem som gäller. men jag vill ju inte lämna det här! usch jag får ont i magen varje gång jag tänker på det så varför skriver jag då om det? dumt. aaj.

vi var på körresa i chamonix i helgen och tog fantastiska bilder

en av martins fina bilder från vår picnic-nästan-konsert-kväll