vårt mysiga kollektiv

nej nu skiter jag i klatchiga bloggnamn. det här är jag ju.

sno pappas skjorta is the shit.

på tiden

dags att skriva igen kanske? eftersom senaste inlägget var i maj så börjar jag känna mig mogen för ett till nu. det är slut mellan paris och mig nu, eller vi är i alla fall på paus. min nya kärlek heter möllan, malmö och vi inleder vår relation den första september. det var alltså hög tid att byta namn på bloggen, eftersom det inte spelar någon roll om jag är lost in paris när jag inte är där. lost in möllan? tja, någon möllanguide är det ju inte riktigt och låter det inte lite töntigt? vardagsrum? marginellt bättre än övriga förslag så jag gör, för tillfället i alla fall, en you/me och hyllar en berlinsk bar.

om två veckor flyttar jag in i min, michis, elisabets, ronalds och nadjasomjagintekänners lägenhet på möllan. det blir kul. det är en av mina stora drömmar, kombinationen egen lägenhet, michi, kollektiv samt äckligt centralt i malmö, typ möllan. det blir början på ett nytt kapitel det. undrar om jag kommer längta ut? nja, förmodligen inte på ett tag -tror att utlängtan handlar mer om frihet och ovilja mot monotoni än just att vara utomlands. fast, det är sant, nu finns ju berlin med i planerna så då känns det ju inte lönt att längta ut på något sätt, det är ju ändå planerat. äsch, vad hände med att ta dagen som den kommer? det ska bli min devis i höst! jag har ju perfekt upplägg att ta dagen som den kommer! lägenhet med en månads uppsägningstid, en mer flexibel pojkvän än jag trodde och ingen utbildning att vara uppe i. det blir bra. bästa upplägget.

finaste michi var här, pussade pa mig, stod ut med mitt gnäll och var allmänt underbar, datorn min är sönder sa jag skriver fran ett svettigt internetcafé och jag mar illa sa fort jag far syn pa mat. sa det är pretty much upp och ner. en fullständig rapport finns pa bilddagboken som vanligt.

det har blivit så mycket röd pesto på senaste tiden att det fick bli grön idag. man måste ju variera sig... usch idag är jag helt utmattad, jobbade 8 till 16 och firade sedan hemkomsten med att smälla bakhuvudet in i ett äckligt otippat elskåp utanför min dörr. jag lovar, bulan är en centimeter hög. så nu är jag 1 och 81 alltså. det bara bultade i hela skallen och nästan snurrade så jag la mig på sängen och beklagade mig för michi (dessvärre genom telefonlinjen) ikväll ska jag till siri och kolla på eurovisionen. heja arken! (inte för att jag är så hiskeligt insatt men är man gammalt fan så är man - även om det var några år sedan jag la ner in lust we trust-jeansjackan.)

jag säger som min älskade marit:

please God, now that I found him can I keep him? nu när äntligen allt känns bra, när varje dag känns lätt och kul, varför? jag vill inte hem! det är klart att det finns mycket att komma hem till, men jag trivs ju så bra här! det finns ju i alla fall inget alternativ, folk kommer försvinna och till hösten kommer det inte vara många kvar. det blir aldrig såhär igen. denna konstellation kommer aldrig mer att uppstå. så är det bara. så det är skönt, på ett sätt. valet finns där inte, det är åka hem som gäller. men jag vill ju inte lämna det här! usch jag får ont i magen varje gång jag tänker på det så varför skriver jag då om det? dumt. aaj.

vi var på körresa i chamonix i helgen och tog fantastiska bilder

en av martins fina bilder från vår picnic-nästan-konsert-kväll

påsklovsangst vs. vårlycka

denna veckan har jag haft påsklov. sånär som på några jobbtimmar varje dag har jag inte gjort många knop. eller ganska många egenligen, men inte som i vanliga fall. det gör mig rastlös att inte göra något. jag har nog aldrig varit en sådan som klarar av att bara slöa mer än en dag åt gången, och i kombination med den nyliga "hemkomsten" från sverige blev jag bara hemlängtig, michilängtig och ledsen. blä. jag försökte pigga upp mig med att ha på mig min fina nya klänning och hiva i mig starbuckskaffe, men det hjälpte föga.

men då kom miriam ridande på sin vita springare och tryckte i mig sushi, marie antoinette och nyttig frukost. då kändes det genast bättre. igår avancerade till och med allmäntillståndet till vårlycka! miriam, jag, benjamin och nya småländska bekantskapen martin hade en gediget dekadent kväll. det började som en picnic med alldeles för mycket av det goda (paj-pizza, rosé, rött, pistagenötter och mintkyssar -tack för dem juliahjärtat!), utvecklades till en rödvinspromenad med ameliesightseeing genom montmartre, några konsertminuter och allmän grundkurs i hur man..hmm..förför en parisiska ("gå lite strategiskt åt hennes håll"), och avslutades, passande nog, på det erotiska museet och med en sväng i en "erotic supermarket". det absolut minst upphetsande jag har upplevt i mitt liv... jag må vara pryd men uäck!

(anna - "jag vill aldrig mer ha sex!"
miriam- "jag håller inte med.")
men riktigt kul var det! en perfekt vårkväll. picnic forever. may there be many more.

benjamin är riktigt het i mina brills

vi var dekadenta (men nu är vi på bussen hem)