dags att vända blad för en ny eskapad är jag rädd.
idag slutade jag på biblioteket, där jag har jobbat i ett år. det är lång tid, men först nu har insett att jag verkligen trivs. eller trivdes.
usch det kommer kännas tomt.
framförallt känns detta som ett nytt steg i livet.
ett kapitel avslutas. haha. dags att vända blad. hahaha. biblioteksskämt. hahahaha.
oj. jag kommer aldrig mer gå dit. jag bara insåg det.
vemodigt.
men semester.
semester.
berlin, michi, fest, emmabodafestival, slapp och sömn.
jag överlever nog ändå.
trots bristen på trånga deckarhyllor, knappt uthärdig värme och prat om allt och ingenting i infodisken.
det är ett avslutat kapitel. ett spännande och underhållande sådant men dock slut.
det är som när man slår igen en bra bok, man är glad att ha läst ut den men ändå lite ledsen att man inte kan fortsätta läsa.
biblioteksliknelse, igen.

HOVET (och lars winnerbäck)

Sofiero 2006-07-26 Lars Winnerbäck och Hovet. Oförglömligt.

Min älskling har ett hjärta av snö.

Stort liv eller Söndag 13.3.99

Hmm...kan ha varit Dunkla rum...?

Ingen soldat...?

Ingen koll är jag rädd.

Kom ihåg mig.

Lätt jag gör.

stiligt

min nya, säkerligen kortvariga och absolut ytliga passion:

(hur man nu ska uttrycka det) streetstilsidor på i-net!

glutta o njut:

http://stilinberlin.blogspot.com/

http://facehunter.blogspot.com/

http://ftp2.dns-systems.net/~sams/LSF/new_map.html

http://www.thefashionspot.com/forums/f89/

osv. osv. osv.

det är bara att vältra sig! blir nästan sugen på att starta något liknande själv... ska ju hänga i både berlin och paris inom kort. och malmö är ju inte fy skam, faktiskt. eller sådär. här finns ljusglimtar, typ lagom stor dos av indiestil. då blir det alltid bra. egentligen blir det oftast bra, bara man inte överdriver och bara man har koll på vad man gör. (det sista citat från min privata stilguru michi)

nu var det gjort

fixat.

klappat och klart.

då var det gjort.

eller nja, anmälan är inte bindande förrän jag har betalat...men rent symboliskt är det gjort nu. det känns...hmm...ganska bra. trots nattens tårkavalkad. det är ändå spännande på något sätt. eller, det är ju spännande. verkligen. spännande och roligt. egentligen.

detdär beror helt på vilket humör jag är på, vilket som väger över. förtjusning eller ångest. (eller, enligt kirkegaard -inte ångest. det går inte att känna ångest över något särskilt, utan bara när man inte vet vad man känner oro och rädsla över. fast jag vet inte den psykologiska definitionen. usch vad jag snöar in och tror att jag fortfarande går i skolan. det är ett bra ord i alla fall...)

jag lyckades böja dammsugarskaftet och göra ett märke i mina föräldrars tak... jag borde nog ha bättre koll på mina aggressioner.

men, munstycket ramlade ju av hela tiden!

jag avslutar dagen med världens bästa avslutning. en michibild. bara för att han är världens allra bästa. alla kategorier.

bäst just nu

• Libertines -Libertines
• Red Hot Chili Peppers -Stadium Arcadium
• The Polyphonic Spree - Together We're Heavy
• Doctor Dunbar's Medicine Band - Sticks and Stones

Just i detta ögonblick då. Innan jag har hunnit byta låt.

Usch jag borde verkligen inte sitta här, utan snarare göra alla förberedelser inför festen på fredag som jag hade panik över tidigare. Det blev inte bokat något Paris idag. Morgondagens syssla. Idag ska jag festplanera och skriva inköpslista. Viktigare just nu.

dags att bilda sig

här kommer lite bilder att krydda tillvaron med, enjoy:

(om det inte står något annat har jag tagit dem)

det är vi.

fotfetisch? lite. hemmeslövs strand.

min badbrud.

foto: anja johanson

för alltid

foto: anja johanson

anja min anja!

(i jules studentmössa...)

Imorgon ska det ske.

Detta var ett viktigt steg. Nu när jag till och med har gett min nyfödda blog namnet Lost in Paris så finns det ingen återvändo. Jag har spikat i spiken, kastat mig utför stupet, tagit det första andetaget. Imorgon bokar jag. Imorgon bokar jag den där franskkursen som jag har längtat efter och varit bergsäker och hundra procent inställd på sedan jag var femton. Imorgon bestämmer jag att min första höst, vinter och vår efter gymnasiet kommer bli ett fantastiskt underbart äventyr eller en ända lång fruktansvärd längtan. Vilket av det vet jag inte än. Det kommer jag inte heller få veta om jag inte åker. Jag måste ta den chansen.